som i en dimma

Tok däckade på soffan i natt sov där några timmar flyttade mej till sängen. Vaknade vid 5 rätt pigg men låg kvar och somnade om. Vaknade vid 7.30 gick på toa och insåg att hela kroppen värkte åter igen, den går det vissa mornar. BLÄ så klädde på mej och tog en 30 minuters promenad med Gustman för att mjuka upp kroppen och bli av med det onda. Det funkade kom in gjorde latte machiatto eller vad skiten hette. drack det tog mina pills och en koffein tablett. Har ff inte kickat igång är helt väck i huve känner mej som om jag är i min bubbla igen. Men vad gör jag där nu? Allt är väl bra? Eller? Jag vet inte, jag vet ingenting just nu. Vill sova men tar mej inte för med att lägga mej ner i soffan sitter här och stirrar rakt fram. Orkar inte ens gå och göra mera kaffe. Vill gå och gosa på missebäbisarna men? nej jag sitter här kroppen lyder inte tankarna. Jag är rädd att det hära kan gå utför...men nej. Det får det inte. Är jue bara en halvtimme sen jag tog medsen så dom kickar nog in snart. Får vi hoppas. Jag hade massa planer för dagen men just nu känns ALLT omöjligt som om jag kommer sitta här rakt upp och ner och stirra hela dagen.

Men nej det går inte. Ska halsa i mej mitt vatten glas nu sen sätta mej och fokusera på missarna lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback