Glad och nyklippt

Glad och nyklippt

När man äntligen får sin optid blir man glad och ler och känner hur en del av all ångest och förtvivlan inför framtiden rinner av en, då går man på stan och shoppar lite och klipper sej för dyra pengar, men håret blev glatt och jämn långt, efter senaste misslyckade klippninge:P

Dagen igår började skit vaknade och konstaterade att psykläkaren inte ringt den tiden hon brukar ringa när man bett henne ringa. Men så ringde hon senare och sa att hon visst kunde ringa falun och snoka lite om dom bokat nån optid än. Eftersom jag inte fått veta något när jag ringt. Sen han jag knappt lägga på luren fören hon ringde igen och sa att den 19/3 var det dags. Vågade knappt tro att det var sant, men det är det nog, får väl papper på det i början av veckan=)

Nu ska tiden räknas ner och framtiden börja ta form.

orkar inte tänka....

jag vill inte tänka och känna men ändå snurrar allt. Men jag trycker bort det och låtsas som att det inte finns....men jag vet jue ändå att det finns där....

Skjut mej!

Varför blir det som det blir ibland?

Ibland dyker det upp mkt som snurrar i huvet och man funderar och tänker på det och försöker hitta en rätsida på det och ev vad man ska och inte ska göra. Men det är väldigt svårt att veta vad som är rätt och vad som är fel, för saker kan jue ha flera sidor som är rätt och vilken av sidorna ska man då välja? Måste man välja en eller kan man välja flera?    Just nu väljer jag att skita i allt och låta det vara som det är och hoppas på att en lösning ramlar ner i brevlådan någon gång inom inte allt för avlägsen framtid.

Finns många som inte tar tag i problem och saker och försöker göra något åt det så varför ska jag göra det? jag kan oxå flyta med och leva på andra och skita i hur det egentligen är och vad jag egentligen vet att jag ska göra. Det finns säkert någon annan mupp som kan göra dom sakerna jag inte orkar göra. För även dom starkaste duracell batterierna kan ta slut och så kanske dom var slut på affären på nya och då får man vänta på ny leverans. Om jag vill ha några nya ens? Kanske är lättast att vara batterilös ändå? Andra verkar jue komma långt på det batteri och känslo lös tack!

Svammel svammel svammel. men just nu snurrar så mkt i mej att jag inte får någon rätsida på något alls.

i wish

önskar jag kunde göra så mkt mera, att jag hade något vettigt sätt att hitta lösningar på och vara handlingskraftig och ta tag i saker. Men just nu rinner det mesta mellan minna fingrar ochjag orkar inte ens titta på bara konstaterar att allt flyter iväg och undrar om det kommer tillbaka.
   Mest är jag less på den dära jävla rövkirurgen som inte skickar ett jävla papper med ett datum. Ringer och ringer och ringer men får aldrig nå vettiga svar. Ända jag fått veta är att dom skickar ut tiderna på måndagar, så post imorn eller på onsdag då? skulle inte tro det...och det blir väl ingen jävla operation i mars han ljög säkert. och lurade mej som allt annat.Så sitter jag här och är fet och äcklig och äter zyprexa och mår skit och går upp mera i vikt. Jag ska fan sluta med zyprexa skiten och så får det gå som det går. Jag varnar er gott folk akta er för zyprexa den gör att man bara vill äta hela jävla tiden och inte blir mätt på det man äter knappt om man hetsäter. Visst den gör väl sina bra saker oxå men för mej är den negativa sidan störtst. Och jag är less på att alltid höra av mej till allt och alla så jag ska sluta med det. Det märks väl om folk av någon jävla anledning skulle sakna mej. Jag är less på att lägga pengar på saker som inte gynnar mej bara för att göra andra glada och nöjda. FUCK LIFE.

Orka?

Åhhh jag vill oxå göra kul saker och åka bort. Ha råd och åka och träffa vänner och göra kul saker utan att tänka på att det kommer fördärva ekonomin för resten av månaden. Men har man satts sej i denna sitts får man sitta kvar.
Just nu längtar jag till början på mars och Helena dagar med shopping och prat och slappande.

Imorn ska jag åter igen ringa och fråga om det blivit nån op tid satt än.Jag Vill för fan veta NU. Innan jag kraschar helt. Vill ha något och hålla tag i som faktiskt håller mej borta från det jag kämpar så jävla hårt emot nu.det är inte så jävla bara att göra si och så...jag har aldrig kämpat emot dom förut men nu gör jag det men det känns bara som att det sliter ännu hårdare på mej, drar ner mej mera för varje dag. Jag måste göra något som gör att det ändrar håll men jag vet inte Vad.
Att sitta och kämpa mot det dära jävla rakbladet och alla pillren varje dag gör mej tröttare än jag är när jag varit vaken tok länge, jag blir inte sova trött utan trött på mej själv så jag bara vill skrika och stänga in mej, stänga bort allt och bara vara i en fin bubbla som inte låter det mörka komma in.Men jag vet jue att den bubblan inte finns. Att all skit oxå kommer in ibland.