FrökenGalen

Jag blir så less på att ha det som jag har det, men jäss, jag vet jag har själv satt mej i den sittsen jag sitter, visst jag kan tydligen skylla en hel del på att jag är/var sjuk men det känns inte rätt....jag borde väl för fan kunna handla och tänka som en vuxen människa ändå?
Man hör så mkt om alla som gör så mkt kul och vad kan jag själv göra? Visst jag kan göra roliga saker men alla andra verkar ha så mkt mera till liv. Och jag gör mest saker som jag inte kan berätta om av räddsla för hur det ska föras vidare. Det är helt jävla sjukt känns det som. Jag borde vara glad och nöjd och tro på framtiden men just nu orkar jag inte ens tro på nästa timme. Jag gör som Helena skrev, sekund för sekund. Ibland går det minut för minut. Men att glida runt och inte visa något av hur det är tar rejält hårt på krafterna. Jag vill ringa Falun och skrika att dom ska fixa den dära jävla tiden så jag har något och vänta på och VET att det blir av, inte bara tomma löften och tomt prat. På torsdag ska jag till psykläkaren och hosta upp 200kr för ingenting typ. För nå hjälp lär jag inte få vare sej jag berättar eller inte hur det ligger till. Men kanske kan få henne att ta kontakt med Falun? Man kan jue alltid hoppas...men just nu känns det som att allt runt mej är tommt och lögn och löften som inte innfrias i min värld utan skjuts på framtiden.
Jag skulle vilja försvinna från allt ett tag utan att behöva lämna lägenheten och vårat nya rinkeby-krylbo.
Jag vill ha några hundra lappar mer i plånboken så jag kan känna att det kommer finnas pengar till mat resten av månaden.

Om du bara visste vad jag gömmer så skulle du inte fråga.

Jag blir så less på att ha det som jag har det, men jäss, jag vet jag har själv satt mej i den sittsen jag sitter, visst jag kan tydligen skylla en hel del på att jag är/var sjuk men det känns inte rätt....jag borde väl för fan kunna handla och tänka som en vuxen människa ändå?
Man hör så mkt om alla som gör så mkt kul och vad kan jag själv göra? Visst jag kan göra roliga saker men alla andra verkar ha så mkt mera till liv. Och jag gör mest saker som jag inte kan berätta om av räddsla för hur det ska föras vidare. Det är helt jävla sjukt känns det som. Jag borde vara glad och nöjd och tro på framtiden men just nu orkar jag inte ens tro på nästa timme. Jag gör som Helena skrev, sekund för sekund. Ibland går det minut för minut. Men att glida runt och inte visa något av hur det är tar rejält hårt på krafterna. Jag vill ringa Falun och skrika att dom ska fixa den dära jävla tiden så jag har något och vänta på och VET att det blir av, inte bara tomma löften och tomt prat. På torsdag ska jag till psykläkaren och hosta upp 200kr för ingenting typ. För nå hjälp lär jag inte få vare sej jag berättar eller inte hur det ligger till. Men kanske kan få henne att ta kontakt med Falun? Man kan jue alltid hoppas...men just nu känns det som att allt runt mej är tommt och lögn och löften som inte innfrias i min värld utan skjuts på framtiden.
Jag skulle vilja försvinna från allt ett tag utan att behöva lämna lägenheten och vårat nya rinkeby-krylbo.
Jag vill ha några hundra lappar mer i plånboken så jag kan känna att det kommer finnas pengar till mat resten av månaden.

Om du bara visste vad jag gömmer så skulle du inte fråga.

Jag är så jävla less på mej själv och min icke självkontroll eller vad fan man ska kalla det. Ska det vara så jävla svårt att göra som man tänkt sej? Jag måste skärpa mej. Det hära håller inte. Men ska försöka igen veckan som kommer. Måste gå. Kan inte vara så svårt. Andra kan det jue. Enkelt. Ät MAT ät INTE GODIS. Köp inte hem limpa:P

Annars är jag mest glad och nöjd och lycklig att ha världens finaste egna lilla familj.Min Docka och våra knasiga djur. Gubben Ozzy som blivit lite kattunge på nytt sen Stella-busfrö-kurrar-jämt flyttade in. Och våran alltid knäppa gos Puff. Sen har jag världens finaste vänner.  Crisse har varit med längst och jag har alltid så kul med henne och hon får en alltid på bra humör=) Sen för några år sedan ramlade Helena in i mitt liv, vi har varit med om mycket och jag vill aldrig att du sak försvinna! Nyast är Linda men hon känns som hon varit med i hela mitt liv! Älskar er sötflickor!

Det finns så mkt jag vill "erkänna" ja eller berätta för min psykläkare men jag vet inte om jag vågar....åter igen det dära med att det kan stoppa open....fast jag mår jue engtligen inte dåligt som i "hej jag vill skära upp armarna och överdosera" dåligt. utan mera att det är jobbigt med allt jag hör som ingen annan hör. ibland vågar jag fråga om någon mera hörde men oftast inte för jag inser jue själv att det inte kan vara sant. Men varför hör jag det då? Menar, hur troligt är det att det finns en skrikande bebis ute på verkstaden på jobbet?...okej det händer att Ulrika och Emma kommer men då ärEmma på kontoret.  Och jag hör andra ljud oxå som inte verkar passa in men dom känns så äkta så dom kanske är där? Ja jag vet inte....får se om jag vågar berätta....kanske ska berätta för Gunnlan först? eller hmm...nej hon blir så nojig och grejer...får se om psykläkaren får veta.... vad kan dom göra egentligen? går jue redan på medicin som ska ta bort sånt....

Jag har sån besluts ångest för vilken sak Dockan ska få när hon fyller år. vill ge henne båda men har bara råd med ena. Men tror jag vet. Måste det vara så länge tills hon fyller?:p hittat bästa alla stjärtasdag presenten iafall. Måste bara få Linda hjälp med att skaffa den:p
Och så måste jag köpa stjärtkort till två andra sötnosar. Och så fyller Oscar pojken år snart. Vet vad han ska få;) ska handla i helgen.

Nej nu ska jag sörpla naturdiet och pussa på docka. Jag är mest kär i henne i hela världen! Ingen kan tycka om henne lika mkt som jag!

Åhh jag vill ha det dära förbaskade pappret med Op tiden NU NU NU. Ringde idag men dom kunde inte ge något besked för det är kirurgen själv som bokar och skickar tider. Men jag var inte bokad än. Blir nojig att det inte alls blir av i mars som han lovade och sånt skit. BAJS. Jag vill veta NU.Men min tur sträcker sej väl inte så långt.  Får boka den dära Ullareds resan den 9/3 för då kanske det dimper ner brev med op tid som gör att vi inte kan åka, brukar jue vara så, allt på en gång. Men OM jag får tid i mars blir det väl i slutet, pessimisten har talat. Bara jag är hemma på Dockans födelsedag så. Annars är dom DUMMA.
Jag vill ha godis. Men jag får allt tåla mej till imorn. Följa min plan att dra ner på godis till max varann dag i början sen minska mera. Måste fan gå. jaja. Imorn ska jag till VC och kolla blodtryck för att se om min yrsle beror på det eller något annat. Så ska jag väga mej oxå så jag får nytt recept på reductil. Mkt på G nu. Och på onsdag ska vi fika med Nancy, om hon hittar hit:P
Sen är det bara att vänta på den 25 för då får vi FIN FIN FIN besök. En av världens sötaste människor kommer och hälsar på oss. Ska bli SÅ kul=))
Nej nu något och tugga på.

...nu är det då nytt år. Kommer det bli det dära året med alla bra förändringar som man väntar sej/hoppas på? Min största blir väl open, men jag har inte fått det dära fina brevet med ett datum än så då sätter min hjärna igång och mässar att jag är lurad att jag inte kommer få någon op och jidda jidda. Men jag är lovade den, jag vet. men ändå. Min hjärna har gått på högvarv i dryga elaka jobbiga tankar idag. Och känslan jag inte saknat det minsta dom senaste månaderna har letat sej i i mej igen, den dära känslan av att vilja skjuta bort allt ett tag med några kartor div piller. Det maler och maler och jag försöker att inte lyssna men dom pratar så högt, och jag har börjat höra ljud som inte finns längre, men nu vet jag iafall,ja eller tror att jag inbillar mej dom, tror inte på dom på gravallvar, det är väl en bra grej antar jag. Men jag hatar att vara mej, zyprexan börjar komma med sin verkan efter några veckor och i takt med lugnare huve av dom ökar vågen och allt fastnar. Men jag ska bli duktig och minska godisintaget. okej FÖRSÖKA, men jag brukar jue inte lyckas med något jag tar mej för.... men ska försöka börja mjukt.  Men just nu känns ryggen som mitt största bekymmer. Den gör ondare igen och yrseln är värre än den någonsin varit. att gå i trappor har varit plågsamt länge men nu vinglar vanlig väg oxå. vill ha hjälp men man får ingen hjälp om man inte kan förklara exakt vad felet är. och sjukgymnastiken ger mej bara mera ångest eftersom det gör så jävla ont. Men ska försöka prata med sjukgymnast tanten och se vad hon tycker om läkarna kan göra nå teser och prov eller nått skit. Har inte tagit nå piller för ryggen för dom hjälper ändå inte helt och jag är rädd att det blir svårt att bara ta ett ist för 10 typ....

Det är inte lätt att vara i min närhet, jag vet jag plågas själv.