våldtäkten.
varför finns du kvar i mitt liv? varför finns du där fast du inte gör det fast jag försöker tränga bort alla minnen av dej samtidigt som dom väller över mej och gör mej illa mående och ger mej kaos överallt?
Du VÅLDTOG MEJ. men jag fattade inte det fören för typ 3 veckor sen, det tog mej 6½ år att inse att det var våldtäkt den dära dagen när jag låg sjuk i influensa och hade över 40 graders feber och knappt orkade röra mej, jag försökte knuffa bort dej och säga nej men du fortsatte och hade sex med mej ändå. Varför fattade jag inte det då och sa till nån eller vad som helst? Jag fattade jue det på något plan eftersom jag ett tag efter detta gjorde slut med dej. Men det var bara en lite del av allt, ditt kontrollbehov och sökande efter bekräftelse drog ner mej så långt i skiten att allt jag tryckt undan från högstadiet kom fram. Jag började må skit och trodde att allt var mitt fel. Fast det var ditt fel. Men hur skulle jag våga se det när alla vänner stod på din sida och sa att jag överdrev och ljög? Ingen av er som stog på hans sida då litar jag någonsin på igen. Jag kan prata med er och umgås men varje gång jag träffar er lyser föraktet igenom misstron suger tag i mej och säger åt mej att skydda mej från er.
Nu orkar jag inte skriva mera om detta ni som känner er träffade får väl göra det. En del av er vet inget´alls om detta före nu.
Jag vet hur det är, jag har oxå varit med om det är ett rent helvete.. detär aldrig ditt fel, det är idoterna som inte är män nog att fatta en kvinnas nej. Hoppas det inte äter upp dej inifrån. Han kommer få vad han förtjänar. Karma du vet... lycka till
nej, du skall inte behöva skriva om samma saker flera gånger, absolut inte. vet själv lite olika saker. har inte varit med om just det där, men 'lite tafsningar och konstiga gubbar när man var liten, fast de ej hann göra nåt. så att...vet hur det kan kännas åt det hållet. inte exakt samma, men..aa, iaf..
sen, man behöver inte säga "nej" tydligt, innan det ändå är ett nej. tänkte bara visa vad jag tycker, även om du/folk redan vet det o så. känsligt ämne, liksom.
vet liksom redan vad tafsningar är, fast man inte hinner säga nej, men man väntar in vad den andra menar, liksom...vad det är för en typ (inte alltid man vet. ibland tror/tolkar man kanske att människan är nåt bättre än vad den är, men man inser sedan senare kanske) och/eller tänker den göra nåt, eller låter den bli.aldrig offrets fel. kan kännas så, mera. även om du kanske är över just denna biten, men ändå.
men mycket, mycket desperat måste människan ha varit, som inte ens kunde låta bli en annan människa som hade feber/influensa och allting...otroligt. ofta kanske man låter bli att krama nån som har influensa och så.
aa, inte för att man gör sådär även mot nån som inte har feber eller nåt alls, men ändå. påminner bara, ifall du skulle behöva eller så nån gång, att det är den personen som var mycket desperat. måste ha bristat i hur andra känner sig. inte offrets fel att känna sig äcklig o sånt. är mer naturlig reaktion på det. när man inte tillåtit något sådant ens.
man låter ju en människa tom. vara ifred helt, när den är sjuk, ifall den inte orkar prata/se folk ens. speciellt vid hög feber..jösses, en del människor, liksom.
men det e jättebra om du är över den där biten nu iaf.
kanske jag sagt redan, men förstår det där med att inte veta om man kan lita på en del mer, fast de kanske ändrat synsätt och så. men är väl skyddsmekanism att stänga dem ute sedan.
allt är kanske självklart, men ändå. bara att skriver det här, att jag förstår och vill hjälpa.
kramen kramen