FrökenGalen

om en vecka åker vi till Umeå, som jag hoppas ska bli det miljöombyte jag behöver, men hur ska jag klara mej ända dit? jag förstår inte det....men första anhalt är onsdag när läkaren ska ringa, men vad ska jag säga? "hej jag vill dö, ge mej piller mot ångest"? det lär jue knappast vara lyckat. men säger jag bara att jag har ångest så tycker han väl att jag ska sluta ha det bara sådära...han är lite mysko den läkarn...men men får se hur det går och vad som händer....jag är fan beredd att testa fjortis medicininen zoloft om den skulle råka hjälpa. inget kan bli värre iafall känns det som. Jag önskar inte ens mina värsta fiender att må såhära faktiskt. Jag kämpar mej igenom allt jag gör fast det känns meningslöst att ens kliva ur sängen. Men jag vet att jag måste för inget blir bättre av att ligga i sängen hela dagen. Men man kan väl få önska?

och att veta att min älskade H mår skit igen och fallit tillbaka är jobbigt, önskar jag kunde göra något för henne, men jag vet inte vad. Men något? du måste säga till älsk om jag kan göra något!