FrökenGalen

Jag vet inte vad och hur jag känner ,men något gnager, något hånar mej och mobbar mej och viskar alla dom fula dumma orden som jag inte vill känna och höra. jag försöker stänga av men jag känner dom ändå hör dom och tror på dom fast jag inte vill tro på dom. Varför ska den negativa spiralen få mera kraft och ljus än den positiva och glada? Jag vill tro att jag får operation trots några hgs ökning. Men dom skriker att jag inte alls kommer få det att jag är för instabil som var tvungen och börja med zyprexa igen och inte är en lämplig kandidat och att jag måste må bättre psykiskt först. men jag har mått bättre senaste tiden bättre än på flera år. och lite bakslag måste jag väl få ha? Jag har inte skurit eller överdoserat sen augusti tror jag det är. och för mej är det länge. men dom kanske inte tycker det? ja jag vet inte....vad ska jag tro?Vill tänka att det inte blir op för då blir jag inte lika besviken när dom säger nej. Men ändå hoppas jag jue och vill så jävla mkt. Det är det jag lever för ser framemot. Och det som ska planeras till några månader efter open.Om jag får ja till op och sen får en bestämd tid innan jul kan jag faktiskt tänka mej att vara hos föräldrarna i flera dagar bara för att jag har något och drömma om och längta efter. Men helst vill jag inte. Mamma är så dryg och negativ och bläig och tjatig och ja....jag är rätt trött på henne faktiskt.... hon säger typ aldrig snälla och positiva saker hon bara ska klaga och gnälla på allt. Men för  ca 2 veckor sen sa hon faktiskt att det syns att jag gått ner i vikt. blev väldigt chockad för som sagt hon bara klagar och gnäller. Men men det är min mamma hon är sjuk gammal och bitter och låst i hemmet för det mesta.

Nu ska jag kolla mera csi och trampa mera på cykeln. måste måste.

Ge mej nyår nu! ja jag ska ringa Lindaflickan nu tror jag. får se om hon är hemma.